Ut i verkligheten

Jaha ni, imorgon är det dags. Efter att ha varit hemma tillsammans i över ett halvår gör Simon sin första dag tillbaka på jobbet imorgon. Så absurt, läskigt och spännande på samma gång.

Simon fick börja vabba helt plötsligt från en dag till en annan när jag sista veckan i augusti fick onda sammandragningar, då i graviditetsvecka 20 (läs mer om vad som hände HÄR). Emeli var då 18 månader och Matilda 2 månader från sin treårsdag. Förstår ni hur stor del av deras liv han har varit hemma? Under det här halvåret har

… Matilda och Emeli har båda fyllt år

… Emeli slutat med blöja

… Emeli börjat prata

… Matilda lärt sig göra fart på gungan själv

… Emeli slutat gunga i bebisgungan

… Emeli knäckt pusselkoden

… De läst så galet mycket och långa böcker (nattning och godnattsaga har varit en höjdpunkt på dagen)

… Tjejerna fått köra båt ut till landet

… De gått på naturhistoriska

… Vi varit på tekniska museumet

… Vi firat jul med allt som hör till, byggt pepparkakshus, klätt ut tjejerna till tomtar och valt ut gran

… Vi har faktiskt också firat halloween, Lucia, nyår, hela familjens födelsedagar, alla hjärtans dag, kalkonmiddag och påsk

… Emeli som alltid haft mycket hår har fått dubbelt så mycket ändå och har nu tjockt och långt hår

… Matilda har bytt klädstoelek två gånger och säkert växt en decimeter

… De har varit och hängt i Skate-hallen med farbror Kaj

… De har varit på 4H-gård med gammelfarmor

… Vi har bytt rum tusen gånger om, från att jag och Simon haft ett rum och tjejerna ett varsitt, till att de delat rum, till att jag flyttade till ett eget rum och Emeli tog min sängplats, till att Matilda också flyttade in i stora sovrummet och till att jag och Selma tog över tjejernas sovrum. Hängde ni med?

… Såååå mycket har blitävit gjort här hemma när Simon har varit hemma, lampor, tavlor och sladdar har äntligen kommit på plats.

… Matildas ögon och lungor har blivit OK:ade på sjukhuset

Nej det har hänt så galet mycket så att punkta så här känns jättekonstigt, det räcker liksom inte till. Men självklart är det största som hänt att vår fina Selma kommit till världen. Hon har hunnit bli tre månader och bandet som hon och Simon har kunnat få tack vare att han varit hemma är så fint. De har fått så himla mycket gostid hemma och även en massa tid ute när jag varit på körlektioner osv, tid då det liksom varit skarpt lägen och det verkligen har varit Simon och bara Simon som tagit hand om barnen. Det har gett dem ett band som är så tight att jag nästan blir lite avundsjuk och hon ser på honom och skiner upp, blir trygg och lycklig på en gång. Det är fantastiskt och jag är så fruktansvärt glad och tacksam över det.