Ordning: två små hemmabarn

Lägg av nu. På nyheterna den här morgonen berättar de om forskning som visar att barn som gått på förskola bland annat skaffar högre utbildning.

Jag tror absolut på den forskningen. Förskolorna följer en läroplan, introducerar alla olika skolämnen och ger ett enormt försprång för barnen genom att ”plantera frön” (de ord vi arbetat efter). Vi gör ett hästjobb när vi lär våra alldeles för stora barngrupper allt det här och skickar iväg dem till skolan med förkunskaper. Men varför skulle man inte kunna göra så även från hemmet?

Det är högst kulturellt att sätta sina barn på förskola. Det är absolut inget fel på att göra det, men jag tycker att det är så oerhört viktigt att det inte ska vara ”så man ska göra”. Om vi lyckas så är vårt mål att ha Matilda hemma så länge som möjligt och kanske inte ha henne på förskola alls. Tror ni hon kommer kunna mindre än andra barn när hon börjar skolan för det? Kommer hon sluta studera tidigare bara för att vi haft henne hemma?

Jag tror tvärt om. Här hemma får Matilda all min fokus. Vi kör barntecken redan nu, jag pratar med henne och förklarar, räknar, sjunger, visar, lyssnar. När hon blir äldre har jag ett stort lager med idéer på hur vi ska upptäcka matematik, naturkunskap, bild, idrott och så mycket mer. Det här kommer vi kunna göra hela dagarna, varje dag och helt utefter hur hon mår, vad hon är på humör för och den nivå hon är på. I kontrast till på förskolan där det oftast handlar om att barnen i grupp får göra förbestämda aktiviteter ungefär två gånger i veckan. Aktiviteter som alltid är på ungefär barnens nivå och förhoppningsvis efter deras intressen, utformat efter barngruppen men utan garanti för det enskilda barnet.

Hurra för den svenska förskolan. Den är fantastisk och jag är stolt över att arbeta där. Men den är inte allt, och nåde den som påstår att min egen dotter skulle må bättre av någon annans omhändertagande.