Glädje och sorg/Livets gång – Ordning: två små hemmabarn

Ordning: två små hemmabarn

Hej! Det är jag som är Sofi, jag är 28 år och bor i en förort till Stockholm med min man Simon och våra döttrar Matilda och Emeli, som snart ska bli storasystrar. Matilda föddes 3,5 månader för tidigt, i vecka 25, och Emeli i vecka 35, så vi får se när deras lillasyster dyker upp! I vilket fall blir det alltså tre små döttrar på lite drygt tre år! Här på bloggen kan ni följa vår vardag i vått och tort. Alla barn är hemma med mig om dagarna och vi hittar på en stor blandning av saker. Jag jobbade på förskola innan jag blev mamma och tar mycket inspiration från den verksamheten i vårt vardagsliv och i hur vi byggt upp vårt hem. Jag har, utöver pedagogik, många små intressen och delar med mig av lite av varje. Min dröm är att nån gång arbeta med att skriva och illustrera barnböcker. "Ordning" är mitt sätt att hålla reda på livet och sporra lusten att orda! För frågor eller samarbeten når ni mig på: [email protected]

Jaa vilken härlig dag vi har haft! 27 grader i skuggan och glass och fika. Fler delar av familjen ramlade in och badat har vi gjort också.

Innan vi återgår till det roliga vill jag berätta om ett rådjur vi såg igår, alldeles utanför köksfönstret. Hon var liten och alldeles ensam. Anita sa att hon har sett henne flera gånger, alltid ensam. Inga andra stora rådjur och inga kid. Idag hittade Anita dock ett dött kid. Det var så litet. Det låg alldeles ensamt straxt intill stigen och flugorna var på det. Päls överallt och benet trasigt. Jag hade handskar på mig och lyfte upp det på en skyffel och bar iväg det en bit in i skogen. Då var jag tagen av hur vackert det var, men oberörd, nu får jag nästan en klump i halsen. Lilla liten. Så fin. Den hade ju kunnat leva så mycket längre och gjort så mycket mer. När vi var ute och borstade tänderna nu såg vi den ensamma honan igen. Hon stod mellan två träd och såg på oss. Så sorgligt men vackert. Naturens gång, och det kommer vi inte undan, varken som djur eller människa.

För att avsluta på en lite muntrare not kommer vi tillbaka till dagens roliga. Hunden glömde bort mig totalt så fort mamma kom inom synhåll, men han skäller fortfarande inte så mycket.

Vi tog ett mysigt kvällsbad bara jag och maken, på den sidan av ön som familjen inte använder lika mycket. Nedanför Klippan där det vore en Dröm att bygga ett eget hus.

Vi satt och pratade länge innan vi gick och badade. Länge på klippan. Länge när vi kom hem. Det är underbart att få sånna kvällar ibland. Jag älskar verkligen min man.

Ordning: två små hemmabarn

Lämna ett svar Avbryt svar