Den där när man helrenoverar ett nyinflyttat hus.
Alltså vi hade det jättefint i vardagsrummet. Gästrummet var precis och ÄNTLIGEN iordninggjort. Och då bestämmer vi oss för att renovera den stora garderoben. Och göra iordning Emelis rum. Och tömma vårt hyrda förråd. Samtidigt. Toppen. Välkomna till kaoset.
Men det gör inget och ätningen jag kan fokusera på just nu. Imorgon är Simon ledig för Emeli har en tid hos öra-näsa-hals för att titta på hennes tungband. Jag hoppas verkligen att det inte är kort. Modet nu är det hoppas jag att de klipper det på en gång så vi får det överstökat. Hemsk känsla det här, det är ju mitt fel att de ens ska titta på det, och där med mitt fel om de klipper det -ingen annan har ju anmärkt på det! Jag tiggde om remissen flera gånger om. Och om de klipper gör de det utan bedövning. Det är så hemskt. Hon kommer vara SÅ ledsen. Emeli har alla känslor på utsidan. Hon är världens gladaste och gosigaste, men när hon blir ledsen är det som… ja jag vet inte. Som att hela världen rasar samman. Jordens undergång och all världens tortyr på samma gång. Jag är redo att gå i tusen bitar, men på insidan. Simon är hemma så att jag kan ge E 250% hela tiden. Hon ska få kramar, hud mot hud och så mycket tutte hon vill. Älskade unge.
Senaste kommentarer