Vi har kastats in i nya rutiner här på neo, och de har inte lämnat tid för någonting annat än mat och sömn… om ens det. Så här har inne har det varit tyst! Vi har fått börja sondmata för hand, samtidigt som Matilda ammar bättre och bättre och ligger vid bröstet vid många av sina måltider. Hon ska fortfarande skötas/äta var tredje timme, så det blir 15 min skötning, 30 min amning och 35 minuter sondning. Med alla tidsbovar där emellan med tillfixning av grimman, omtejpning av sonden (M har tröttnat på den och försöker rycka loss den hela tiden), osv… så blir det inte mycket tid kvar alls innan det är dags att sätta igång igen. Väldigt problematiskt om nätterna, men vi börjar hitta ett sätt som ger oss iallafall ett par timmars sömn var.
Igår kom Lovisa förbi och fick träffa Matilda för första gången. Vi är verkligen snåla med besök, och i förkylningstider har det varit svårt att få till alls. Det är inte många som fått se M i verkligheten. Det känns så nervöst och härligt på samma gång att få visa upp henne. Vi lever i vår skyddade lilla bubbla, och vet knappt att vi är föräldrar på riktigt än -där ute i verkliga världen. Och då kommer verkliga världen till oss i och med besök… Det är skumt. Sen får jag dåligt samvete när besöket är över för att jag inte lagt odelad fokus på M, men det är nog en helt annan sak.
Idag fick Matilda ett välbehövligt bad igen. Det blev lite mat-overload efter amning och.. ja. Kladdig bäbis. Hon älskar verkligen att bada, det är en så härlig stund. Stark som hon är kunde vi också ta bort grimma och sond under tiden, och vips -så hade vi en helt vanlig bebis i miniformat! Inga sladdar, inga slangar. Bara en massa gos, för första gången någonsin. Jag var helt frälst när jag fick upp henne i famnen och virade in henne i en varm handduk. Jag stod och vaggade fram och tillbaka, helt hypnotiserad av ”det här är min bäbis, och allt är som det ska”-känslan. Underbart. Hon var så avslappnad, varm och gosig, och inget var i vägen för hennes fina lilla ansikte och goa rosiga kinder.
Älskade unge.
Sorry för autocorrect.. Man SONDADE så klart på om barnet ville fortsätta snutta efter en kvart eller max 20 min. Detta är dessutom bra för att de då kopplar samman snuttandet på bröstet med att man blir mätt i magen vilket kan boosta amningen lite extra! Men att amma i 40 min oavsett hur snuttigt barnet är avrådde vi faktiskt ifrån även från läkarhåll. Det blir för utdraget för barnet helt enkelt. De barn som ammade riktigt ”bra” och där man börjat göra större avdrag från sonddelen eller som ammade utan extra tillmatning för att de fick i sig helt fulls mål av endast amning kunde ju så klart amma längre men inte annars. Också information som konstant föll emellan stolarna.. 1ml/min säger man för att precis i början är det ett lagomt tempo för magen som stämmer överens med mängden tidsmässigt. När magen sen är van vid sondmatning utan matpump tas den delen bort 🙂
Hej! Ville bara tipsa lite. Jobbade några år på neo förut och där räknade vi total måltidstid, alltså amning och sondning skulle tillsammans ta max 40 minuter totalt. så kolla med personalen så att det inte har blivit ngt missförstånd (det blir det väldigt ofta just gällande detta då många säger att man sondar 1 ml per minut men missar att när matmängden ökar så ändras ju den instruktionen för annars så blir måltiderna hemskt utdragna till slut) så får ni lite mer tid till vila och så blir måltiden mer samlad för dottern och inte så utdragen. Dock kan det ju finnas speciella skäl till att hon ska matas just så långsamt så klart men annars brukar man inte mata under en så låg tid totalt eller amma längre än 15-20 min innan man börjar sonda (det kan man ju göra samtidigt också!). Den delen brukar dock inte alltid kommuniceras helt tydligt till föräldrarna märkte jag när jag jobbade så det fanns alltid föräldrar som satt och matade i över timmen och som aldrig fick andas ut riktigt med skötningar, pumpningar och disk där emellan. så bara ett tips som sagt! Lycka till!
Therese -Så är det ingen som sagt till oss förut, det är faktiskt inte någon som kollat av ifall vi matar 1ml/min fortfarande eller inte heller… Men vi försöker korta ner sondningstiden i lagom takt med att mängden också ökar. Amningen däremot blir det lite olika med eftersom de sagt att det är bäst att amma innan matning så att hon fortfarande är hungrig och M ligger gärna och ganska aktivt snuttar i typ 40 minuter. På nätterna slår vi ihop det lite dock eftersom både föräldrar och barn vill sova 😉 Men du har en bra poäng och för att vi ska hålla måste vi nog korta ner lite <3
Ja det brukade alltför ofta bli så ven hos oss, att alla helt glömmer att uppdatera föräldrarna om att det där med 1ml/min bara gäller i början när mängden är så liten att det inte tar längre än en halvtimme ändå i den takten liksom. Många ggr inser man att föräldrar matar i en timme minst och då blir det lätt tokigt med barnet rytm för hunger och ibland även sömn. Amningen hos oss skulle vara i ca en kvart och om barnet ville fortsätta snutta sen så somnade man på med barnet vid bröstet helt enkelt (vilket ju är superbra!). Men totalt skulle det aldrig ta mer än 40 eller som absoluta max 45 min från att man börjar amma tills att man avslutar sondningen. Vi brukade iaf ta upp det med att vi ju sällan äter i över timmen utan äter ett mål på ca halvtimmen och astman ska tänka likadant med barnen 🙂 men som sagt, ALLDELES för vanligt att detta helt missades. Minns barn som fick 80 ml och där föräldrarna då satt i 80 min och matade. Barnet vaknade emellan måltider och sov dåligt och föräldrarna fick aldrig vila. De hade heller aldrig hört ngt annat än det ursprungliga 1ml/min som de fått höra första gången de matat på akutsal. En väldigt vanlig miss med andra ord. Kolla med personalen! Om hon inte har kraftig reflux eller dylikt bör samma rutin gälla även på Huddinge 🙂