Långa och många, men faktiskt ändå så få veckor kvar nu.
Idag är vi i 22+1 i graviditeten med lillasyster och precis tre veckor från när Matilda föddes (ja jag hade räknat helknäppt förut, det är alltså den 9/1 som gäller). Tre veckor är inte lång tid, och jul och nyår kommer jättelägligt för att få tiden att gå lite fortare. Det är ju tom bara två veckor och tre dagar tills vattnet gick.
Det är dock så betydelsefulla veckor. Varje dag är guld värd. Det gör mig inte lycklig alls att vi från och med igår tillhör förlossningen istället för gyn och att hon nu officiellt går att rädda. Jag vet att de redan för nån vecka sedan skulle gett värkstillande dropp, och jag vet att även nu skulle vi behöva ha ett tufft samtal om att det kanske inte är värt att få henne att överleva. Hon är fortfarande alldeles för liten och menen och svårigheterna hon skulle kunna få är alldeles för stora.
När vi läser på vårdguiden om den här veckan ser vi ändå en vikt på 550g och en längd på 28cm. Det är större än flera av de barn vars föräldrar jag fått äran att prata med. Barn som föräldrarna stridit så för, barn som är sånna otroliga kämpar. Barn som lever, mår bra och förgyller allas tillvaro.
Men snälla lillasyster, klamra dig fast i åtminstone tre veckor till.
Senaste kommentarer